Tillbaka

Jag  är tillbaka i ateljén och drejar. Jag brukar alltid ha en plan för vad jag skall dreja, en skiss och en tydlig tanke på hur det skall bli. Detta helt enligt konstens regler och väldigt hantverksmässigt. Men nu har jag börjat med att bara ta en klump lera, sätta mig vid drejskivan och så formar jag skålar och lustiga flaskor i olika format. Väldigt avslappnat och kreativt. 

 

 

Dessa skär jag sedan itu och/eller formar om till blad. Väldigt roligt OCH viktigast av allt jag lurar min pedantiska hjärna. Ett blad kan se ut hur som helst och det finns inget rätt och fel. Japp, jag är tillbaka och jag kan sitta där nere i ateljén i timmar och glömma bort tiden , precis som det skall vara när man är i flow.

 

Vinterprommenad

Jul har spenderats med en härlig blandning på släkt, mat och godis. Så nu är jag mätt, så otroligt mätt på fett och socker att jag nästan inte trodde det var möjligt. Det är som att jag skulle vilja dricka endast grönt te i veckor för att rena  mig.....eller..... Nej det kommer jag inte göra.  Men iallafall så vaknade jag i morse och SNÖN har kommit. Så otroligt vackert!!! Vilken energikick! Jag älskar ljuset! Promenaden utmed Hjoån känns som en saga. ÅÅÅååå så mycket inspiration.

Tänk ett fat med detta mönster.

...eller ett fat med detta som kant....

.... eller droppande istappar.

Så otroligt vackert, naturen utmed Hjoån är så vacker och jag är tacksam över att detta finns i min närhet. Som att vandra i en sagovärld.
Jag hoppas att ni som är här inne och läser haft en bra jul och att 2015 blir allt ni hoppas på. Jag återkommer om mina önskningar inför det nya året.

Telefonklotter

Denna sommar har jag upptäckt ett nytt sätt att varva ner och återhämta mig, jag kallar det TELEFONKLOTTER. Att sätta mig med ett skissblock och tuschpennor och bara måla det jag varit med om eller tänker på., eller bara måla ringar, på ringar och snirklar som bara fyller pappret till ingen nytta., Eller konstiga blommor som inte går att plocka., Eller ögon som ser in i genom ytan., Eller små vägvisare som är som pekpinnar., Eller små små bubblor som inte betyder något men som finns och stör., Eller solglasögon som skyddar mot allt.
Jag har tecknat våra resor...

Jag har tecknat på min tekopp...

och jag har tecknat det jag känner sista dagen på semestern när det är dax att dra igång ekorrhjulet igen...

så stolt

 Att vara mamma har gett mig så otroligt mycket, jag har växt mer de här sju åren än jag gjort sammanlagt under mina andra år. Men det har också gett mig ett ständigt dåligt samvete och känslan av att inte vara värdig. Oftast så känner jag att vi inte räcker till, att vi borde göra mer. Ni är helt fantastiska mina två döttrar och att jag inte skulle "fucka upp" er på någotvis verkar ibland orimligt. Det är så många beslut som skall tas som inte alls är självklara:  Är ok att er största idol är Barbie?, Är det ok att ni nästan aldrig får lagad mat till kvällen?, Är det ok att jag av ren trötthet står och skriker på er när saker inte går tillräckligt fort?, och är det ok att jag blir glad över att ni verkar gilla shopping lika mycket som jag??.... Nej, de här sakerna är förmodligen inte ok. Jag gör en himla massa fel som mamma och min ambition har aldrig varit att vara den bästa mamman. 

Men så kommer dagar som igår när vi alla tre sitter i ateljén och ni för första gången får dreja. Då fick jag känslan av att detta är något som jag kan visa er, jag kan ju ge er detta. Jag blir så stolt över er, när ni kämpar mot leran med era små händer. Och jag blir så glad över att ni upplever lyckan i att få göra en egen ljuslykta.
Vissa dagar alltså.... lycka! 

Loppis is the shit!!

I går åkte jag till loppisen i Tibro, den som har sjukt mycket saker och drivs av en kyrka... kommer inte på namnet nu.... Iallafall fyndade jag ett silvrigt/rostfritt fat på fötter. Det borrade jag sedan hål i och skruvade fast det i botten på mitt kakfat. och hipp, hipp, hurra så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar, Slutet gott allting gott, HURRA!!

Nu är fatet helt igen... peppar, peppar.

 Nu hoppas jag innerligt att ni inte behöver läsa mer om mitt kakfat. Fast det kan jag ju inte lova.. jag kommer  säkert blogga om det igen, typ till jul när jag lagt kottar och granris i det....Det kommer bli såååå fint. Jag hyser nu en hat/kärlek mot det, det är vackert och det gjorde sig med silvrig botten...men jag gillar när saker är hållbara och INTE går sönder varannan dag.... Funderar på att döpa om bloggen till kakfatsdrama.se
Ni som missat det spännande dramat kan läsa mer om det här, här och här
Om ni vill ha ett eget kakfat på höjd är mitt tips att åka till en loppis, köpa fina fat, borra, skruva och sedan plantera. Hurra vad vackert det blir hemma hos er sen.

Poetiskt

För ett år sedan hittade jag vackra frökapslar från (o)-gräs i vår häck, snabbt skissades de av på min inspirationstavla och så la jag dem i en skål på mitt skrivbord. Det är som en slags att-göra lista, sånt som inspirerar mig som jag vill skulptera av eller använda på något sätt. När de sedan skrumpnade ihop och aldrig blev skulpterade slängde jag dem. Nu finns de där i vår häck igen, skissen är kvar och kapslarna är lika vackra i år.  

Det är något poetiskt med frökapslar. 

Känslan av att de har krupit ihop för att samla sin kraft inåt.

De rymmer liv som inte syns.

  Att de har bepansrat sig med ett skal för att en dag kunna blomma igen.

10 000!!! JÄ BEJBY!

Jag tänkte bara göra ett inlägg för att visa att jag fortfarande finns och tänker på keramik då och då. Men vet ni vilken lycka!!, jag ser nu i min statistik att jag nu passerat 10 000 visningar. Alltså jag vet att det inte är super mycket för en blogg i allmänhet, men för MIN blogg, för MIG är det mycket! HURRA!! Jag skall nog fira detta på något vis... Kanske, bjuda alla som kommenterar på en kryssning i Karibien, gratis dricka om ni någonsin träffar mig i en bar, eller fribiljetter på mina favoritfilmer till alla som länkar till min sida... HURRA!!! ....Opps... nu inser jag att jag kanske, kanske överdrev lite och får nog ta tillbaka allt det här med gratis....  ...men fira måste jag ju, kanske äter jag lite extra choklad ikväll istället ;) HURRA!! Jag är så glad för alla som tittar in här då och då. Och med tanke på hur sällan jag uppdaterar känns det jätte kul! Det värmer nästan lika mycket som när bränningen kommit upp i 800 grader och kinderna blir röda.  

10 000  VISNINGAR, HURRA!!

Emmaskeramik blir lite mer spännande

K som i kärlek, killar, kyssar, att gå på en k-brunn betyder tur

Ni vet stickgraffiti (eller egentligen vilken sorts graffiti som hellst),  jag har blivit inspirerad och gjort KERAMIKGRAFFITI! Väldigt Gangsta om ni frågar mig. Jag är ju dock alldeles för mesig för att våga mig ut en mörk natt och ge mig på det offentligarummet så  jag anlade en K-brunn i min tvättstuga.... Japp, det känns lite lagom hippt för en småbarnsmamma.

Keramikgraffiti när den är som bäst och provocerar lite lagom

Vintern är vacker.

Vattnet klär in och skyddar trädet med is. 

Ta en paus och titta er omkring.

Ok då, jag erkänner, vinter kan också vara otroligt vacker. Kylig, ljus, sval och det där nordiska ljuset är oslagbart. Dessa bilder tog jag vid Vättern för några veckor sedan, naturen är vacker och det är så lätt att missa dess skådespel när ekorrhjulet snurrar på och vi springer fortare och fortare. Jag önskar att fler stannar upp och tittar på en gren istället för en reklamskylt idag.  

Blommor i februari

Det är bara februari men jag vill ha vårblommor,  jag vill dricka te i uterummet, Jag vill ta av mig vinterjackan och dyka in i garderoben och kolla om det finns några gympaskor som saknat mig. Jag vet att det är för tidigt men jag längtar efter VÅR. I ateljén växer det iallafall vårblommor...., eller iallafall blommor...., eller ja, fat som inspirerats av frökapslar som en gång var blommor... Ja växter...
Jag längtar oftast till nästa steg, drömmer och planerar och är rastlös om det inte finns planer och projekt. Eftersom jag samtidigt är tidsoptimist så planerar jag oftast för mycket och springer lite för fort för att hinna med allt. MEN nu börjar jag bli så klok att jag planerar bättre och PRIORITERAR BORT saker istället för att springa fortare.

Gäster i ateljén.

I helgen har vi varit lite isolerade pga. förkylning. Vi har spenderat mesta tiden inne och trängt in oss i ateljén. Än så länge får vi plats alla tre men jag undrar hur det blir om barnen blir större!?! Då blir det nog lite trångt....

Barnen är förövrigt väldigt bra på att vara kreativa men mindre bra på att vänta... de skiter verkligen i gränser och regler för vad som kan funka. Jag gillar ju det men jag hinner inte riktigt med.... de målar på den obrända leran, byter projekt efter två minuter och trycker i alla stämplarna på samma ställe.     

Jag gillar egentligen att de testar gränserna, trycker för hårt i leran, sätter fast dekorationer för löst, blir arga när saker går sönder, bråkar och bryter av saker de jobbat med. Det betyder ju att de kommer lära sig gränserna för vad leran tål, men under tiden är det en härlig kreativitet blandat med frustration. Ungefär som en inspirerad, upplyft, arg konstnärssjäl på uppåt-knark.

Min önskan inför 2013

I dag har jag varit kreativ, skissat lite, lärt mig lite mer i  Photoshop och börjat drömma om 2013. 
Jag hoppas att den lilla Barbie älvan hittar ner till ateljén och städar upp. Och nyår handlar väl om drömmar och om att få ordning, rensa upp, ut med det gamla och in med det nya.
På tal om Barbie, vet ni att hon har en vän som heter Blair! 
-VA!? säger min dotter Alva.
-Hon kan väl inte heta BLÄÄ!?, Varför döpte hennes föräldrar henne till det?
-Ja, konstiga föräldrar, säger jag, för att jag orkar inte förklara för henne att utanför Västergötland, i den stora världen, utanför Hjo funkar det nog rätt bra att heta Blair :)
Vi har haft kräksjuka och dunderförkylning under jul, vi har varit isolerade i flera dagar och jag undrar om vi någonsin träffar vanliga människor igen... Förmodligen kommer det dröja innan vi träffar på en Blair...Jag får väl ta på mig skulden om nästa generation blir mer inskränkt.

Jag hoppas att ni som hittar hit haft en bra jul och så vill jag passa på att önska er ett:
GOTT NYTT ÅR!

Ny start för femtioelfte gången...

Jag har länge tänkt på min blogg och hemsida och haft lite dåligt samvete, de uppdateras inte så ofta som jag vill och skulle kunna ha ett betydligt roligare utseende och innehåll. Jag har nyligen köpt en  bärbar dator. Den första i mitt liv,  har inte haft detta innan och vi har ingen läsplatta.... så oerhört efter. MEN skälet till att en sådan nymodighet ;) som bärbardator tillslut fick flytta hem till oss var att jag vill underlätta mina möjligheter att blogga, och lättare kunna tvinga på världen MITT budskap... Mohahah (alla drömmer väl om att få bli diktator i ett eget rike?)

Alla drömmer väl om att bli diktator i eget rike?!

 Känner dock en liten vånda över att om jag blir duktigare på att blogga kommer också jag bli duktigare på att släppa på mitt privatliv. Jag sitter ju inte framför drejskivan så mycket att att det skulle bli roliga inlägg om detta flera gånger i veckan och frågan är hur kul det blir tillslut.... Att skriva spännande och intressanta inlägg samtidigt som jag behåller min integritet kommer vara en utmaning. Jag vill inte heller ge bilden av en perfekt superkvinna som orkar vara duktig mamma, lycklig sambo, ambitiös arbetare, konstnär, keramiker och bra väninna....allt på samma gång. Jag vill nog ge en ärligare bild än så, men inte för privat... svårt!  
Ibland kan jag känna när jag är på andra bloggar eller i socialamedier att bilden av det lyckade livet är väldigt viktig att förmedla.
 Å andra sidan ser jag detta som en reklamplats för min keramik så...... i de mest perfekta hemmen finns det en liten skål eller lyckta av mig ;)

Rimfrost, stjärnor och förväntningar.

 Det jag drömmer om i kväll är dock detta, rimfrost, stjärnklara nätter och det där pirret som kommer när jag får börja gå "all in" på advent och jul.

Skisser på lera, papper och broderiböcker.

Jag var tvungen att prova hur det hade blivit med korsstygn :) Det var lite klurigt att få hål på rätt ställen och att få det att likna en blomma. Som hjälp har jag en gammal korsstygnsbroderibok att ta inspiration ifrån. Tror att jag skall gå till bibblan och leta efter fler broderiböcker när jag drejat nya fat.Mina skisser blir oftast till på papper som ligger närmast tillgängligt Har många gånger köpt fina skissböcker i hopp om att nu skall jag alltid bära med mig den och skriva/rita ner alla bra saker jag kommer på. Men det slutar alltid på samma sätt... den ligger i väskan orörd. Jag har också börjat använda bloggen som samlingsplats för mina skisser. På så vis kan jag ju få feedback, nya tankar och kanske inspirera andra...Och framförallt, jag vet vart jag kan hitta skissen ;) Det måste väl vara bra?
Hur mycket skall man lägga ut på nätet egentligen? Har på sista tiden blivit uppmärksammad på att fundera kring min integritet och mitt Internet användande. Skisser är ok tycker jag men barnen, hur vi mår och privata saker? Jag vet inte...det kan användas på så många sätt.

Vi fyller på vinterförråden.

Samla, spara och lägga upp ett lager inför vintern.
Som en liten ekorre plockar min äldsta dotter med sig kastanjer, ekollon och stenar.
De finns i jackor, vi har dem som prydnad på bordet, som leksaksmat och på golvet...
Men de är vackra och de skulle passa bra på burkar, för burkar är jätte bra ställen att samla saker i.

Skissat och tänkt lite

Det knakar, växer och spinner inne i mitt huvud... Jag har haft en lång keramik paus och då börjar huvudet tänka drejning igen. Funderar på en blomljusstake. Liten, enkel ljusstake som påminner om mässingstakar med en blomma som en dekoration på varje. Skulle vara kul att göra dem i par, tex två vitsippeljusstakar, två orkidéljusstakar osv... Kom gärna med tips på fler blommor som skulle vara fint.

Jag har egentligen en fin skissbok för idéer men pappret för inköpslistan funkar ju lika bra.