Telefonklotter

Denna sommar har jag upptäckt ett nytt sätt att varva ner och återhämta mig, jag kallar det TELEFONKLOTTER. Att sätta mig med ett skissblock och tuschpennor och bara måla det jag varit med om eller tänker på., eller bara måla ringar, på ringar och snirklar som bara fyller pappret till ingen nytta., Eller konstiga blommor som inte går att plocka., Eller ögon som ser in i genom ytan., Eller små vägvisare som är som pekpinnar., Eller små små bubblor som inte betyder något men som finns och stör., Eller solglasögon som skyddar mot allt.
Jag har tecknat våra resor...

Jag har tecknat på min tekopp...

och jag har tecknat det jag känner sista dagen på semestern när det är dax att dra igång ekorrhjulet igen...

Tribute to Tånggatan

Kommer ni ihåg mitt höstprojekt, att samla kastanjer och göra en tavla? Se här .
Nu har jag iallafall gjort klart den, (ja, mina projekt tar tid).

 

När jag utbildade mig till keramiker sa en lärare en gång att om vi ville se om det är ett bra hantverk på tex. en mugg eller skål, skall man vända på den och se hur den är gjord i botten, om den är fint beskiktad och att även baksidan är genomtänkt. Med detta i åtanke har jag slitit mitt hår, googlat upphängningar och tillslut kommit fram till att vi lever ju 2014. Det är bara yta och vad du visar framåt som räknas.... eller.....?

...Det kanske säger mer om hantverkaren än hantverket när baksidan hålls ihop med ståltråd, kontaktlim och silvertejp. I vilket fall som helst känns det hållbart.

Snart på en vägg nära mig.

Sommardrömmar

När jag blir stor skall jag bli keramiker med egen handelsträdgård. Jag kommer alltid ha skitiga naglar, det kommer vara lovely. Plantor, trädgårdskonst, krukor och loppisfynd i en enda röra.
Klockan är halv tio på kvällen, det är fotboll på tvn så jag sitter i uterummet och drömmer mig bort. Och jo, jag gillar ju mitt arbetsterapeut jobb också så det här med handelsträdgård förblir nog en dröm.
Min farfar och hans bröder drev en handelsträdgård. Det var kanske inte alltid så romantiskt och lovely som jag inbillar mig, men de hade förmodligen skitiga naglar.

Barndop

Vi har fått den otroliga äran att få vara gudföräldrar. Förutom ångesten över vilken klänning jag skulle ha på dopet och vilka skor jag skulle välja till, så känns det otroligt kul och hedersamt att få vara detta och följa denna lilla tjej. 

Denna tjej kommer kanske/förmodligen att växa upp i Australien och vad skickar man då med som svensk. Jag tänkte vitsippor. Efter att ha vandrat runt i 6 månaders vintermörker så kommer VITSIPPORNA, de är bland de första modiga blommorna på våren. De sprider en känsla av hopp och lättnad. Det känns svenskt, vi kämpar mot mörker och kyla och sedan har vi fantastiska sommarmånader då vi njuter och tänker att Sverige är det vackraste landet i världen. Vitsipporna sprider en speciell känslan när de kommer om våren. Man pratar om det på jobbet, med vänner och på socialamedier visas de första vitsipporna upp. Det är hopp, värme och en föraning om vad som skall komma.

Burk med vitsippa tryck.

Inuti har jag gjort den som ett smyckeskrin med skumgummi/sammet.

Efter att har provat skor alldeles för länge blev det de vit/gröna.

Och till slut hittade jag en blommig klänning. 

Ibland blir det fel...

Jag erkänner att jag ibland fuckar upp saker, ibland blir det fel, så otroligt fel. Som för ca 7 år sedan när jag skrev min c-uppsats och i samma veva skapade de små prinsessorna (den handlade om stress och utbrändhet läs här ), och för ett halvår sedan blev det också fel, när jag skrev om riddarna på farsdag (läs här). .... Så fel!!!...Jag ber om ursäkt! Jag skapat mina små prinsessor och riddare i stereotypa könsroller, tjejer borde vara söta och riddare skall prestera.... Det är ju så klart en del av deras attityd att försöka passa in och inte lyckas. Men hela dikten om prinsessan handlar mest om utseende:

Prinsesslyktornas sång
Jag är lite skev och knagglig,
Jag är inte perfekt,
Jag har extra ringar och gropar på magen,
Jag är lite ful och min krona sitter på sned,
Men jag kan lysa upp mörker och jag duger precis som jag är!

Och riddarnas visa handlar mest om prestationer:  

Riddarnas visa
En riktig riddare bryr sig inte om en glansig rustning och vit ståtlig häst.
En riktig riddare bryr sig inte om att erövra andras landområden.
En riktig riddare kan lysa upp mörker och duger precis som han är!
Oavsett hur hårt du krigat, oavsett hur stora skadorna och nederlagen är, finns det ett ljus inuti dig och du bestämmer själv om det skall få lysa.

 
Killar skall prestera och tjejer skall vara söta.... Ja dikterna är ett uppror mot detta men de fokuserar ju ändå på att vara söta eller prestera... Ååååå vad jag skämdes när jag kom på detta.... Så nu har jag tänkt om lite när det gäller prinsessången.... 

Prinsesslyktornas nya sång

Jag kallar mig prinsessa mest för att provocera

Jag är lite skev och knagglig, lite ful och min krona sitter på sned.

Mitt slott har damm i hörnen och vallgraven och vindbryggan behöver renoveras.

Det har hänt att jag flytt istället för att kriga för det som är mitt.

Jag har dagar när jag hellre vill ligga kvar i sängen än möta nya äventyr.

Jag är långt ifrån perfekt och väljer ibland fel,
Men jag kan lysa upp mörker och jag duger precis som jag är!

 

Lite sliten

Detta är bland det roligaste jag vet. Nästan bättre än jul, choklad, plantera blommor och sommarkvällar. Alltså att bränna keramik kommer nog på förstaplats. Fast efter att föda barn då, som slår allt. Men nu är jag rätt trött, kan vara därför jag svamlar...Skall lägga mig i badet nu och tvätta bort den sista röklukten, sedan kommer jag sova gott och drömma om nya projekt. Här kommer några fler bilder från dagens bränning.

Öppnat

Har öppnat lådan. Det har gått bra, det har dock kommit in mycket syre i lådan så många saker skiftar mot terracotta. På några av grejerna blir det så vackert att man nästan tappar andan, på andra... not so much...
Mobilbloggningen ville endast publicera två bilder så resten av bilderna kommer senare. Spännande...spännande :)

Varm om hjärtat.

Nu börjar det lida mot slutet av bränningen. Rosiga kinder, trött i kroppen och varm i hjärtat av alla som kommit förbi och hjälpt till. Det har varit en otroligt rolig dag. Nu grillar jag upp den sista korven på en perfekt glödbädd. Och sedan kommer jag somna gott i natt. ♥

Eldar för fullt.

Har eldat sedan kl 10.00 i morses, och nu börjar vi komma upp i tempratur.
I morgon får vi se hur resultatet blev.... håll tummarna.

I morgon...

I morgon hoppas jag på att det blir soligt fint och vindstilla så att jag kan elda. Skall bli så kul!! Har packat ihop allt nu och kommer nog vara som ett barn på julafton. Jag kommer vakna kl 06.00 och vara rastlös tills jag får börja elda. Håll tummarna. Och nu har jag en modern telefon som jag kan blogga ifrån, det kanske blir "live bloggning" direkt från bränningen. ♥

Snart bränning

Det är vår i luften, vitsipporna har återvänt och årets bästa helg i antågande. Om vädret tillåter skall jag nämligen bränna på lördag. Tjohoooo!

Mycket spännande i denna bränning bla. finns det två små prinsessor som vill ha sina finaste klänningar varje dag oavsett om de är tvättade eller inte. Och de duger också precis som de är. ♥

2014

Här sitter jag med en kopp te vid datorn mitt i gårdagens nyårsdukning. Stjärnor, ljus, konfetti och förväntningar på ett nytt år ligger kvar i en enda röra.

Barnen har noggrant klippt pappersbitar till nyårsdukningen.

Jag älskar nyårskänslan, nya tankar, nya mål, nya önskningar och drömmar. En chans att reflektera över hur jag vill ha det och vad jag kan göra för att nå dit. I ungefär en månad nu kommer jag vilja bli en bättre människa, göra upp planer och drömma om att det finns hopp. Hopp för en Emma som inte springer för fort i ekorrhjulet, en som lyssnar mer inåt än på andra och en Emma som vågar ta vara på möjligheter.... och sedan framme i Februari/ Mars har livet återgått till det vanliga och ekorrhjulet rullar allt snabbare igen.... eller.... så blir 2014 året då jag faktiskt lyssnar på mig själv.

GOTT NYTT ÅR!

Jag hoppas att alla ni som läser här får chanser att ta vara på drömmar under 2014.

jullov ifrån trädgården

Vi har tagit jullov från trädgården. Ett slags jullov som kommer sträcka sig fram tills dess att det töar i vår. Det känns bra, vi har jobbat rätt hårt med detta så det blir bra att börja med att så gräs i vår och sedan sätta sig på någon av de nya uteplatserna och titta på hur det växer. Vi har haft som målbild hur vi semestern 2014 sitter på uteplatserna och dricker vin och öl tittar på hur gräset växer och bara softar. Vi får väl se... Det finns en del kvar att göra och om jag känner oss rätt kommer vi hitta nya projekt så fort de andra är klara. Men tänkte ge er en bild av hur långt vi kommit nu.

Stenläggningen utmed hela kortsidan är klar och Rododendronbusken är planterad och ramar in cykelparkeringen

Framsidan

Trappen upp till baksidan saknar ett steg, men det steget tar vi i vår...( haha humor!!!)

Studsmattan har vi tagit ner för vintern och plommonträdet kommer få fin dekorationssten i vår

Mitt trädgårdsland är klart.

Jag har planterat jordgubbarna i lådorna och håller tummarna för att de överlever vintern.

 

Ja det var trädgården så långt. Nu har vi jullov och jag hoppas att jag hittar ner till ateljén någon dag snart :)

Farsdag

Jag vill börja med att skriva att NEJ jag gillar inte farsdag. Jag gillar inte att fira högtider som det känns som jag blivit påtvingad av reklam eller som skapats från butikers behov att få mig att tro att jag har ett behov av att köpa. (Så ja, jag är skeptisk till halloween också...) Jag blir alltid skeptisk och känner mig lurad när jag ser glansig reklam med perfekta lyckliga familjer där far firas med glada barn och fina dyra presenter...jag blir alltid skeptisk när allt verkar för lyckligt....

Jag är dock oerhört tacksam att både jag och mina barn har en pappa att fira. Att i en liten familj med tre prinsessor tar du den självklara men inte alltid så lätta platsen som riddare. En riddare som inte är perfekt, men perfekt för mig. En riddare som kan lysa upp mörker!
Utan dig hade förmodligen hela huset badat i rosa tyll och romantiska blomstermönster. Så tack för att du är den motpol ett kreativt Kaos behöver.

Till alla stora och små riddare där ute.
En riktig riddare bryr sig inte om en glansig rustning och vit ståtlig häst.
En riktig riddare bryr sig inte om att erövra andras landområden.
En riktig riddare kan lysa upp mörker och duger precis som han är!
Oavsett hur hårt du krigat, oavsett hur stora skadorna och nederlagen är, finns det ett ljus inuti dig och du bestämmer själv om det skall få lysa.

Tribute to Tånggatan

Hemma på min gata i stan... så finns det några stora kastanjeträd. Varje höst är det en samlingsplats för barn. Inte så att de samlas här, utan de samlar kastanjer här. De går här med påsar och hamstrar på sig kastanjer, pinnar, blad och annat de vill samla på. Det är ett fint hösttecken.
Jag gillar kastanjer, en gång (för väldigt längesedan) har jag skrivit en dikt om ett kastanjefolk när vi hade en konstutställning på Helidens folkhögskola.
Jag hittar inte dikten nu, den har nog försvunnit i någon av mina flyttar men den var ungefär så här:

Det finns ett folk som kallas Kastanjefolket,
De som alltid har taggarna utåt,
De sticks alltid först, innan någon hunnit stampa på dem.
Men de har missat en viktig sak, 
De har missat vad alla barn vet:
-att man skall ta sönder det hårda skalet så att den mjuka kärnan inuti kommer fram.

Jag håller på att göra en tavla som en hyllning till Tånggatan, det är sex stora plattor som jag tryckt en kastanjegren på. Jag har kavlat in bladen och den kommer förmodligen bli fin fin sedan när den blivit bränd. Då kommer jag fästa dem på ett stort galler av armeringsjärn. 
Egentligen skulle jag eldat idag, men det blev inte så. Jag har skjutit upp höstens bränning till i vår. Det blir bra, lite tråkigt att inte ro iland en bränning i höst men ibland måste man lugna ner livet och prioritera rätt.

så stolt

 Att vara mamma har gett mig så otroligt mycket, jag har växt mer de här sju åren än jag gjort sammanlagt under mina andra år. Men det har också gett mig ett ständigt dåligt samvete och känslan av att inte vara värdig. Oftast så känner jag att vi inte räcker till, att vi borde göra mer. Ni är helt fantastiska mina två döttrar och att jag inte skulle "fucka upp" er på någotvis verkar ibland orimligt. Det är så många beslut som skall tas som inte alls är självklara:  Är ok att er största idol är Barbie?, Är det ok att ni nästan aldrig får lagad mat till kvällen?, Är det ok att jag av ren trötthet står och skriker på er när saker inte går tillräckligt fort?, och är det ok att jag blir glad över att ni verkar gilla shopping lika mycket som jag??.... Nej, de här sakerna är förmodligen inte ok. Jag gör en himla massa fel som mamma och min ambition har aldrig varit att vara den bästa mamman. 

Men så kommer dagar som igår när vi alla tre sitter i ateljén och ni för första gången får dreja. Då fick jag känslan av att detta är något som jag kan visa er, jag kan ju ge er detta. Jag blir så stolt över er, när ni kämpar mot leran med era små händer. Och jag blir så glad över att ni upplever lyckan i att få göra en egen ljuslykta.
Vissa dagar alltså.... lycka! 

Dagens outfit!

Eftersom jag är en av Sveriges ledande modebloggare kommer som en självklarhet dagens outfit:
( Ja, det var en liten lögn....)

Jag hoppas att ni lägger märke till "Bonkaren" i höger handen, den ramar in hela outfiten väldigt fint. Bonkaren är ny för idag och det är vår Bonkare nr 6 . Arbetshandskar och Bonkare är helt rätt sensommaren 2013.....( vet inte vilket nr i ordningen arbetshandskarna har men det har gått en del sådana också...) Trasiga arbetsjeans och formlös långärmad T-shirt som ger en lite lätt gravid lock är bara sååååååååå......!!!!
Fler accessoarer som ev. kan höja looken ett snäpp till är:

Ni vet var ni såg denna trend först ;)
puss

Tillägg: Jag är alltså INTE gravid, det var mer looken som ser ut sån....

Grejat lite i trädgården...

I vintras dränerade och isolerade vi runt vårt hus. Eftersom vi ändå skulle gräva upp halva trädgården bestämde vi oss för att göra om den så att den passar oss bättre. Vi/jag har spenderat vintern med att skissa på hur vi vill ha det och i sommar har vi jobbat med det. Det har varit otroligt skönt att jobba så fysiskt, man tröttar ut kroppen med att gräva och lyfta sten MEN hjärnan får vila. JÄTTE SKÖNT! Armmusklerna växer och friden infinner sig.
Nu hoppas vi på att hinna så gräs innan det blir för kallt och vi har MYCKET kvar, men fortfarande är vi sugna på att gå ut och gräva så vi kommer nog i mål.

t

Vi bor i ett vitt sten hus från 60-talet och då har det känts passande med sten så vi har gjort stora partier med stenläggningar. Jag är nu expert på bärlager, sättsand, stenmjöl, stenkross, lutningar...osv....

  Här har vi gjort en stentrappa som skall binda ihop baksidan med kortsidan. Flera av träden har blivit inringade av gatsten och det kommer sedan ligga dekorsten under dem.
 Om några år kanske vi inte längre behöver ha den obligatoriska studsmattan utan kan ha en softhörna på den stenläggningen.

Jag kommer ha ett trädgårdsland nästa år. Det blir LOVELY på riktigt. Jag skall ringa in hela med två rader gatsten och sedan kommer det bli lite olika sektioner med gångar i mellan. Mina fina odlinglådor som min pappa byggt kommer stå fint där sedan.

 Som ni ser är jag nu grym på photoshop!! ( ....ja det var ironi, skall fortsätta att träna...).
Vi har haft stor hjälp av grävarna, Anders Janssons grävfirma. Att isolera och dränera utan grävfirma hade varit lite för stort projekt, även för oss. Så dem är vi evigt tacksamma!
Vi har kommit långt denna sommaren men har som ni ser fortfarande en del gatsten kvar att knacka ner.  Jag återkommer med det färdiga resultatet.

Loppis is the shit!!

I går åkte jag till loppisen i Tibro, den som har sjukt mycket saker och drivs av en kyrka... kommer inte på namnet nu.... Iallafall fyndade jag ett silvrigt/rostfritt fat på fötter. Det borrade jag sedan hål i och skruvade fast det i botten på mitt kakfat. och hipp, hipp, hurra så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar, Slutet gott allting gott, HURRA!!

Nu är fatet helt igen... peppar, peppar.

 Nu hoppas jag innerligt att ni inte behöver läsa mer om mitt kakfat. Fast det kan jag ju inte lova.. jag kommer  säkert blogga om det igen, typ till jul när jag lagt kottar och granris i det....Det kommer bli såååå fint. Jag hyser nu en hat/kärlek mot det, det är vackert och det gjorde sig med silvrig botten...men jag gillar när saker är hållbara och INTE går sönder varannan dag.... Funderar på att döpa om bloggen till kakfatsdrama.se
Ni som missat det spännande dramat kan läsa mer om det här, här och här
Om ni vill ha ett eget kakfat på höjd är mitt tips att åka till en loppis, köpa fina fat, borra, skruva och sedan plantera. Hurra vad vackert det blir hemma hos er sen.

Att inte lära sig av sina misstag....

Det är dumt att inte lära sig av sina misstag..., Det är dumt att om och om igen försöka med något som inte funkade första gången..., det är dumt att hälla vatten på fat som inte blivit tillräckligt brända... dumt att odla i kakfat på höjd..., dumt, dumt, dumt... Men nu skall jag gå ner i källaren och leta reda på mitt bästa lim och sedan försöker jag igen för jag är nog inte så klok....
 

Poetiskt

För ett år sedan hittade jag vackra frökapslar från (o)-gräs i vår häck, snabbt skissades de av på min inspirationstavla och så la jag dem i en skål på mitt skrivbord. Det är som en slags att-göra lista, sånt som inspirerar mig som jag vill skulptera av eller använda på något sätt. När de sedan skrumpnade ihop och aldrig blev skulpterade slängde jag dem. Nu finns de där i vår häck igen, skissen är kvar och kapslarna är lika vackra i år.  

Det är något poetiskt med frökapslar. 

Känslan av att de har krupit ihop för att samla sin kraft inåt.

De rymmer liv som inte syns.

  Att de har bepansrat sig med ett skal för att en dag kunna blomma igen.