Ofta hör jag frasen "Jag kan inte måla", en väldigt sorglig fras. Jag vet att de som säger det är fullt kapabla att måla, de har fysiken att hålla i en penna eller pensel och flytta den över ett papper. Det de menar är att de kan inte måla av porträttlikt, de kan inte få en bild att se ut som ett fotografi. Det är väldigt få som kan det, men att få utlopp för någon form av kreativitet kan alla. Mina två döttrar påminner mig varje dag om vad kreativitet handlar om. Jag hittar pärlor limmade på servetter, kottar som blivit rosa med glitter på, modellera som någon tryckt stjärnor i osv. De har glädjen i att vara kreativa utan måsten och krav.
De skiter i om man kan använda servetten till något sen, eller om den passar in på vardagsrumsväggen. De har inga problem med att slakta ett armband om de just för stunden tycker att den blå fjärilen där på passar bättre fast limmad på en toarulle. De klipper sönder modemagasin för att prinsessorna behöver nya kläder. Jag hoppas att de kommer behålla den glädjen i att skapa. Jag hoppas att de aldrig lär sig frasen: -Jag kan inte måla. De kommer ju när de blir lite äldre inse att de inte målar porträttlikt eller att någon annan gör finare. Men behåll glädjen tjejer!, den är mer värd än en porträttlik tavla som passar perfekt in med vardagsrumsmöblerna.Jag har en kollega som skall bränna keramik med mig i vår, vi har bestämt ett datum. Det skall bli så otroligt kul. Jag skall försöka lyssna på mina döttrar och inte hämmas av perfektionism...
