Emma revolution/provokation

 Jag har ett uttryck som jag kallar Emmarevolution/Emmaprovokation. Det är när man lite lågmält, försiktigt provocerar omgivningen utan att de egentligen inte uppfattat att det är en provokation. Exempel är att jag sätter mig bredvid någon på bussen som lagt sin väska på sätet, jag vänder alla streckkoder på rätt håll och gör en bra ergonomisk-rad för kassörskan om det står någon och stressar mig bakom i affären. Små markeringar som en hämnd för att jag irriterar mig på något. Ibland låter jag barnen hoppa på alla markeringarna på övergångsstället om jag känner mig stressad av bilisterna. Mycket, mycket elakt, jag vet ;)

Jag insåg för några dagar sedan att mina knubbiga, sönderdrejade prinsessor och riddare är en Emmaprovokation mot allt det perfekta, fina, vita fulländade som jag ofta ser i inredningstidningar, på bloggar och i annonser. De perfekta vita hemmen skulle må bra av att ställa fram en ful liten prinsessa med kronan på sned och komma till insikt att det är skavanker och våra olikheter som gör människor spännande.

Frökapslar

Det är inte inspiration jag saknar, det är tid och energi. Men jag börjar nu kravla mig tillbaka upp till ytan. Ibland måste man krypa ihop, samla sin energi innåt för att kunna växa....Som en frökapsel, som en rest efter blomning, som samlar ihop sin energi och väntar på nästa vår.
Jag hoppas att jag nu är på väg uppåt genom den mörka jorden.
<3