Jag vill börja med att skriva att NEJ jag gillar inte farsdag. Jag gillar inte att fira högtider som det känns som jag blivit påtvingad av reklam eller som skapats från butikers behov att få mig att tro att jag har ett behov av att köpa. (Så ja, jag är skeptisk till halloween också...) Jag blir alltid skeptisk och känner mig lurad när jag ser glansig reklam med perfekta lyckliga familjer där far firas med glada barn och fina dyra presenter...jag blir alltid skeptisk när allt verkar för lyckligt....
Jag är dock oerhört tacksam att både jag och mina barn har en pappa att fira. Att i en liten familj med tre prinsessor tar du den självklara men inte alltid så lätta platsen som riddare. En riddare som inte är perfekt, men perfekt för mig. En riddare som kan lysa upp mörker!
Utan dig hade förmodligen hela huset badat i rosa tyll och romantiska blomstermönster. Så tack för att du är den motpol ett kreativt Kaos behöver.
Till alla stora och små riddare där ute.
En riktig riddare bryr sig inte om en glansig rustning och vit ståtlig häst.
En riktig riddare bryr sig inte om att erövra andras landområden.
En riktig riddare kan lysa upp mörker och duger precis som han är!
Oavsett hur hårt du krigat, oavsett hur stora skadorna och nederlagen är, finns det ett ljus inuti dig och du bestämmer själv om det skall få lysa.
Hemma på min gata i stan... så finns det några stora kastanjeträd. Varje höst är det en samlingsplats för barn. Inte så att de samlas här, utan de samlar kastanjer här. De går här med påsar och hamstrar på sig kastanjer, pinnar, blad och annat de vill samla på. Det är ett fint hösttecken.
Jag gillar kastanjer, en gång (för väldigt längesedan) har jag skrivit en dikt om ett kastanjefolk när vi hade en konstutställning på Helidens folkhögskola.
Jag hittar inte dikten nu, den har nog försvunnit i någon av mina flyttar men den var ungefär så här:
Det finns ett folk som kallas Kastanjefolket,
De som alltid har taggarna utåt,
De sticks alltid först, innan någon hunnit stampa på dem.
Men de har missat en viktig sak,
De har missat vad alla barn vet:
-att man skall ta sönder det hårda skalet så att den mjuka kärnan inuti kommer fram.
Jag håller på att göra en tavla som en hyllning till Tånggatan, det är sex stora plattor som jag tryckt en kastanjegren på. Jag har kavlat in bladen och den kommer förmodligen bli fin fin sedan när den blivit bränd. Då kommer jag fästa dem på ett stort galler av armeringsjärn.
Egentligen skulle jag eldat idag, men det blev inte så. Jag har skjutit upp höstens bränning till i vår. Det blir bra, lite tråkigt att inte ro iland en bränning i höst men ibland måste man lugna ner livet och prioritera rätt.
.jpg)
