Ibland blir det fel...

Jag erkänner att jag ibland fuckar upp saker, ibland blir det fel, så otroligt fel. Som för ca 7 år sedan när jag skrev min c-uppsats och i samma veva skapade de små prinsessorna (den handlade om stress och utbrändhet läs här ), och för ett halvår sedan blev det också fel, när jag skrev om riddarna på farsdag (läs här). .... Så fel!!!...Jag ber om ursäkt! Jag skapat mina små prinsessor och riddare i stereotypa könsroller, tjejer borde vara söta och riddare skall prestera.... Det är ju så klart en del av deras attityd att försöka passa in och inte lyckas. Men hela dikten om prinsessan handlar mest om utseende:

Prinsesslyktornas sång
Jag är lite skev och knagglig,
Jag är inte perfekt,
Jag har extra ringar och gropar på magen,
Jag är lite ful och min krona sitter på sned,
Men jag kan lysa upp mörker och jag duger precis som jag är!

Och riddarnas visa handlar mest om prestationer:  

Riddarnas visa
En riktig riddare bryr sig inte om en glansig rustning och vit ståtlig häst.
En riktig riddare bryr sig inte om att erövra andras landområden.
En riktig riddare kan lysa upp mörker och duger precis som han är!
Oavsett hur hårt du krigat, oavsett hur stora skadorna och nederlagen är, finns det ett ljus inuti dig och du bestämmer själv om det skall få lysa.

 
Killar skall prestera och tjejer skall vara söta.... Ja dikterna är ett uppror mot detta men de fokuserar ju ändå på att vara söta eller prestera... Ååååå vad jag skämdes när jag kom på detta.... Så nu har jag tänkt om lite när det gäller prinsessången.... 

Prinsesslyktornas nya sång

Jag kallar mig prinsessa mest för att provocera

Jag är lite skev och knagglig, lite ful och min krona sitter på sned.

Mitt slott har damm i hörnen och vallgraven och vindbryggan behöver renoveras.

Det har hänt att jag flytt istället för att kriga för det som är mitt.

Jag har dagar när jag hellre vill ligga kvar i sängen än möta nya äventyr.

Jag är långt ifrån perfekt och väljer ibland fel,
Men jag kan lysa upp mörker och jag duger precis som jag är!