Barnen är förövrigt väldigt bra på att vara kreativa men mindre bra på att vänta... de skiter verkligen i gränser och regler för vad som kan funka. Jag gillar ju det men jag hinner inte riktigt med.... de målar på den obrända leran, byter projekt efter två minuter och trycker i alla stämplarna på samma ställe.
Jag gillar egentligen att de testar gränserna, trycker för hårt i leran, sätter fast dekorationer för löst, blir arga när saker går sönder, bråkar och bryter av saker de jobbat med. Det betyder ju att de kommer lära sig gränserna för vad leran tål, men under tiden är det en härlig kreativitet blandat med frustration. Ungefär som en inspirerad, upplyft, arg konstnärssjäl på uppåt-knark.
