så stolt

 Att vara mamma har gett mig så otroligt mycket, jag har växt mer de här sju åren än jag gjort sammanlagt under mina andra år. Men det har också gett mig ett ständigt dåligt samvete och känslan av att inte vara värdig. Oftast så känner jag att vi inte räcker till, att vi borde göra mer. Ni är helt fantastiska mina två döttrar och att jag inte skulle "fucka upp" er på någotvis verkar ibland orimligt. Det är så många beslut som skall tas som inte alls är självklara:  Är ok att er största idol är Barbie?, Är det ok att ni nästan aldrig får lagad mat till kvällen?, Är det ok att jag av ren trötthet står och skriker på er när saker inte går tillräckligt fort?, och är det ok att jag blir glad över att ni verkar gilla shopping lika mycket som jag??.... Nej, de här sakerna är förmodligen inte ok. Jag gör en himla massa fel som mamma och min ambition har aldrig varit att vara den bästa mamman. 

Men så kommer dagar som igår när vi alla tre sitter i ateljén och ni för första gången får dreja. Då fick jag känslan av att detta är något som jag kan visa er, jag kan ju ge er detta. Jag blir så stolt över er, när ni kämpar mot leran med era små händer. Och jag blir så glad över att ni upplever lyckan i att få göra en egen ljuslykta.
Vissa dagar alltså.... lycka! 

Dagens outfit!

Eftersom jag är en av Sveriges ledande modebloggare kommer som en självklarhet dagens outfit:
( Ja, det var en liten lögn....)

Jag hoppas att ni lägger märke till "Bonkaren" i höger handen, den ramar in hela outfiten väldigt fint. Bonkaren är ny för idag och det är vår Bonkare nr 6 . Arbetshandskar och Bonkare är helt rätt sensommaren 2013.....( vet inte vilket nr i ordningen arbetshandskarna har men det har gått en del sådana också...) Trasiga arbetsjeans och formlös långärmad T-shirt som ger en lite lätt gravid lock är bara sååååååååå......!!!!
Fler accessoarer som ev. kan höja looken ett snäpp till är:

Ni vet var ni såg denna trend först ;)
puss

Tillägg: Jag är alltså INTE gravid, det var mer looken som ser ut sån....

Grejat lite i trädgården...

I vintras dränerade och isolerade vi runt vårt hus. Eftersom vi ändå skulle gräva upp halva trädgården bestämde vi oss för att göra om den så att den passar oss bättre. Vi/jag har spenderat vintern med att skissa på hur vi vill ha det och i sommar har vi jobbat med det. Det har varit otroligt skönt att jobba så fysiskt, man tröttar ut kroppen med att gräva och lyfta sten MEN hjärnan får vila. JÄTTE SKÖNT! Armmusklerna växer och friden infinner sig.
Nu hoppas vi på att hinna så gräs innan det blir för kallt och vi har MYCKET kvar, men fortfarande är vi sugna på att gå ut och gräva så vi kommer nog i mål.

t

Vi bor i ett vitt sten hus från 60-talet och då har det känts passande med sten så vi har gjort stora partier med stenläggningar. Jag är nu expert på bärlager, sättsand, stenmjöl, stenkross, lutningar...osv....

  Här har vi gjort en stentrappa som skall binda ihop baksidan med kortsidan. Flera av träden har blivit inringade av gatsten och det kommer sedan ligga dekorsten under dem.
 Om några år kanske vi inte längre behöver ha den obligatoriska studsmattan utan kan ha en softhörna på den stenläggningen.

Jag kommer ha ett trädgårdsland nästa år. Det blir LOVELY på riktigt. Jag skall ringa in hela med två rader gatsten och sedan kommer det bli lite olika sektioner med gångar i mellan. Mina fina odlinglådor som min pappa byggt kommer stå fint där sedan.

 Som ni ser är jag nu grym på photoshop!! ( ....ja det var ironi, skall fortsätta att träna...).
Vi har haft stor hjälp av grävarna, Anders Janssons grävfirma. Att isolera och dränera utan grävfirma hade varit lite för stort projekt, även för oss. Så dem är vi evigt tacksamma!
Vi har kommit långt denna sommaren men har som ni ser fortfarande en del gatsten kvar att knacka ner.  Jag återkommer med det färdiga resultatet.

Loppis is the shit!!

I går åkte jag till loppisen i Tibro, den som har sjukt mycket saker och drivs av en kyrka... kommer inte på namnet nu.... Iallafall fyndade jag ett silvrigt/rostfritt fat på fötter. Det borrade jag sedan hål i och skruvade fast det i botten på mitt kakfat. och hipp, hipp, hurra så var sagan slut och de levde lyckliga i alla sina dagar, Slutet gott allting gott, HURRA!!

Nu är fatet helt igen... peppar, peppar.

 Nu hoppas jag innerligt att ni inte behöver läsa mer om mitt kakfat. Fast det kan jag ju inte lova.. jag kommer  säkert blogga om det igen, typ till jul när jag lagt kottar och granris i det....Det kommer bli såååå fint. Jag hyser nu en hat/kärlek mot det, det är vackert och det gjorde sig med silvrig botten...men jag gillar när saker är hållbara och INTE går sönder varannan dag.... Funderar på att döpa om bloggen till kakfatsdrama.se
Ni som missat det spännande dramat kan läsa mer om det här, här och här
Om ni vill ha ett eget kakfat på höjd är mitt tips att åka till en loppis, köpa fina fat, borra, skruva och sedan plantera. Hurra vad vackert det blir hemma hos er sen.

Att inte lära sig av sina misstag....

Det är dumt att inte lära sig av sina misstag..., Det är dumt att om och om igen försöka med något som inte funkade första gången..., det är dumt att hälla vatten på fat som inte blivit tillräckligt brända... dumt att odla i kakfat på höjd..., dumt, dumt, dumt... Men nu skall jag gå ner i källaren och leta reda på mitt bästa lim och sedan försöker jag igen för jag är nog inte så klok....
 

Poetiskt

För ett år sedan hittade jag vackra frökapslar från (o)-gräs i vår häck, snabbt skissades de av på min inspirationstavla och så la jag dem i en skål på mitt skrivbord. Det är som en slags att-göra lista, sånt som inspirerar mig som jag vill skulptera av eller använda på något sätt. När de sedan skrumpnade ihop och aldrig blev skulpterade slängde jag dem. Nu finns de där i vår häck igen, skissen är kvar och kapslarna är lika vackra i år.  

Det är något poetiskt med frökapslar. 

Känslan av att de har krupit ihop för att samla sin kraft inåt.

De rymmer liv som inte syns.

  Att de har bepansrat sig med ett skal för att en dag kunna blomma igen.

Kill your darlings

Ni vet det finns ett uttryck som heter "Kill your darlings". Det används ofta i skapande då man blir så rädd om sina favoriter att man inte vågar förändra dem, men när man vågar att vrida det ett varv till kan det bli ännu bättre eller helt fantastiskt. I onsdags kväll gick jag runt med den frasen i huvudet. Jag hade äntligen kommit på vad jag skall ha mitt kakfat på höjd till. Jag skall ju såklart plantera i det. 

Här en svartbrändskål med kalkutfällningar, så vacker.

 Tänk er ett kakfat på höjd med kalkutfällningar och gröna fina växter som hänger ner. Åååå va mitt uterum skulle bli vackert, skit samma att kakfatet blir jordigt och får fastväxta rötter det kommer bli sjukt snyggt. Om någon månad när växterna tagit sig kommer jag kunna blogga om detta med sjukt fina bilder. Det blir inrednings och trädgårdsporr på hög nivå...

Jag var så nöjd med mig själv och tänkte att detta borde jag gjort redan förra året, och vid jul kan jag lägga mossa och kottar i det osv, osv.... Tills jag kom upp på torsdag morgon....

Kill your darlings... Bokstavligen..

Nu saknas en våning..... jag hade ju glömt att detta fat var med i bränningen som inte riktigt kom upp i temperatur överallt, och en del saker som blivit utsatta för vatten.. gillade inte det... Skräp och en massa fula ord rullade igenom huvudet. 

Jag fick ta bort en våning och om en månad när växterna tagit sig kanske det där fantastiska blogginlägget kommer iallafall....

 

10 000!!! JÄ BEJBY!

Jag tänkte bara göra ett inlägg för att visa att jag fortfarande finns och tänker på keramik då och då. Men vet ni vilken lycka!!, jag ser nu i min statistik att jag nu passerat 10 000 visningar. Alltså jag vet att det inte är super mycket för en blogg i allmänhet, men för MIN blogg, för MIG är det mycket! HURRA!! Jag skall nog fira detta på något vis... Kanske, bjuda alla som kommenterar på en kryssning i Karibien, gratis dricka om ni någonsin träffar mig i en bar, eller fribiljetter på mina favoritfilmer till alla som länkar till min sida... HURRA!!! ....Opps... nu inser jag att jag kanske, kanske överdrev lite och får nog ta tillbaka allt det här med gratis....  ...men fira måste jag ju, kanske äter jag lite extra choklad ikväll istället ;) HURRA!! Jag är så glad för alla som tittar in här då och då. Och med tanke på hur sällan jag uppdaterar känns det jätte kul! Det värmer nästan lika mycket som när bränningen kommit upp i 800 grader och kinderna blir röda.  

10 000  VISNINGAR, HURRA!!

Alvas träd

Alva har ett träd i sitt rum och nu bestämde vi att det skulle blomma.

 

 Fågelholken har Alva pyntat och där har det flyttat in en vit fågel.

 

På en gren som sticker ut sitter ett gäng tygfåglar och vilar

 

 

Löven har vi kämpat med, klippt ut, målat och sedan klistrat upp.

 

Nu är det klart och Alva har ett träd som står i full blom året runt.

Emmaskeramik blir lite mer spännande

K som i kärlek, killar, kyssar, att gå på en k-brunn betyder tur

Ni vet stickgraffiti (eller egentligen vilken sorts graffiti som hellst),  jag har blivit inspirerad och gjort KERAMIKGRAFFITI! Väldigt Gangsta om ni frågar mig. Jag är ju dock alldeles för mesig för att våga mig ut en mörk natt och ge mig på det offentligarummet så  jag anlade en K-brunn i min tvättstuga.... Japp, det känns lite lagom hippt för en småbarnsmamma.

Keramikgraffiti när den är som bäst och provocerar lite lagom

Men ni kulturarbetare arbetar ju ändå för att ni ...

 Har varit hemma och vabbat idag, har spenderat mer tid vid datorn än vanligt och genom vänner på Facebook hamnade jag på denna bloggen:


 Karin Granstrand 

Det resulterade i att jag känner mig sorgsen och tittar lite på den där drömmen som jag stoppat i ett väldigt vackert paket och ställt högt upp på en hylla, så högt att jag inte kommer nå den på länge. Det finns många ursäkter för att inte plocka ner det där vackra paketet med drömmen och ekonomisk skulle det förmodligen vara en katastrof. Jag vill få ut så mycket mer av livet och att välja bort en ekonomisk trygghet är just nu inget alternativ. Ekonomisk trygghet för mig innebär annan mat än makaroner, kunna resa, bo kvar i huset, inte vara beroende av Andreas, bjuda hem vänner och få lite guldkant. Vad jag vill säga med detta är att jag önskar att de som offrar rätt mycket för sina drömmar borde få mer credit. De borde hyllas mer och borde inte behöva pruta med sig själva för att hålla på med det de är duktiga på.
Vi behöver konst för att utvecklas. 

Vintern är vacker.

Vattnet klär in och skyddar trädet med is. 

Ta en paus och titta er omkring.

Ok då, jag erkänner, vinter kan också vara otroligt vacker. Kylig, ljus, sval och det där nordiska ljuset är oslagbart. Dessa bilder tog jag vid Vättern för några veckor sedan, naturen är vacker och det är så lätt att missa dess skådespel när ekorrhjulet snurrar på och vi springer fortare och fortare. Jag önskar att fler stannar upp och tittar på en gren istället för en reklamskylt idag.  

Blommor i februari

Det är bara februari men jag vill ha vårblommor,  jag vill dricka te i uterummet, Jag vill ta av mig vinterjackan och dyka in i garderoben och kolla om det finns några gympaskor som saknat mig. Jag vet att det är för tidigt men jag längtar efter VÅR. I ateljén växer det iallafall vårblommor...., eller iallafall blommor...., eller ja, fat som inspirerats av frökapslar som en gång var blommor... Ja växter...
Jag längtar oftast till nästa steg, drömmer och planerar och är rastlös om det inte finns planer och projekt. Eftersom jag samtidigt är tidsoptimist så planerar jag oftast för mycket och springer lite för fort för att hinna med allt. MEN nu börjar jag bli så klok att jag planerar bättre och PRIORITERAR BORT saker istället för att springa fortare.

Gäster i ateljén.

I helgen har vi varit lite isolerade pga. förkylning. Vi har spenderat mesta tiden inne och trängt in oss i ateljén. Än så länge får vi plats alla tre men jag undrar hur det blir om barnen blir större!?! Då blir det nog lite trångt....

Barnen är förövrigt väldigt bra på att vara kreativa men mindre bra på att vänta... de skiter verkligen i gränser och regler för vad som kan funka. Jag gillar ju det men jag hinner inte riktigt med.... de målar på den obrända leran, byter projekt efter två minuter och trycker i alla stämplarna på samma ställe.     

Jag gillar egentligen att de testar gränserna, trycker för hårt i leran, sätter fast dekorationer för löst, blir arga när saker går sönder, bråkar och bryter av saker de jobbat med. Det betyder ju att de kommer lära sig gränserna för vad leran tål, men under tiden är det en härlig kreativitet blandat med frustration. Ungefär som en inspirerad, upplyft, arg konstnärssjäl på uppåt-knark.

1,2,3...

1...
2...
3...
På det fjärde skall det ske....
På det femte gäller det....
På det sjätte SMÄLLER det!!
Laddad till tänderna, torsdagskvällar skall vara keramik-kvällar. Nu är jag mer än peppad att köra igång. Skall bara lägga barnen och efter det skall  träna på att ignorera en överfull tvättstuga, ignorera att det behöver plockas i ordning, ignorera att tulpanerna tappar sina blad och behöver slängas, ignorera att jag är trött och vad som är på tv och istället prioritera keramiktid.  

Du duger som du är!

Jag skall också träna på att saker och ting inte behöver vara perfekta.... "Du duger som du är" säger prinsesslyktorna och de är så otroligt kloka, jag önskade att jag lyssnade mer på dem.

så jä...la besviken...

Ni vet den där Barbie älvan som skulle städa ateljén.... Hon har inte varit så där jätte effektiv direkt och idag när jag kom ner såg det precis lika stökigt ut som tidigare....

Fy för oseriösa Barbie älvor!!

Jag vet inte, jag är rätt besviken på att hon bara låtsades att hon kunde uppfylla drömmar.... Så jag fick städa upp det själv... Och det kanske är så det är i livet om saker skall bli gjorda så får man sluta drömma, önska och fantisera och istället AGERA.
Nu är jag så stolt över det rena fina resultatet att jag tänker bloggskryta om hur fint jag städat, jag har till och med dammat av färgproverna som egentligen bara är prydnad på väggen. ÅÅÅåå va rent och fint det är nu!

Rent och fint

Färgprover

Ja, jag vet att kvinnor som försöker överträffa varandra i husmorskonster har en speciell plats i helvetet så det är med risk för att få spendera en tid där som jag lägger ut efter bilderna på den fint städade ateljén  :)

Min önskan inför 2013

I dag har jag varit kreativ, skissat lite, lärt mig lite mer i  Photoshop och börjat drömma om 2013. 
Jag hoppas att den lilla Barbie älvan hittar ner till ateljén och städar upp. Och nyår handlar väl om drömmar och om att få ordning, rensa upp, ut med det gamla och in med det nya.
På tal om Barbie, vet ni att hon har en vän som heter Blair! 
-VA!? säger min dotter Alva.
-Hon kan väl inte heta BLÄÄ!?, Varför döpte hennes föräldrar henne till det?
-Ja, konstiga föräldrar, säger jag, för att jag orkar inte förklara för henne att utanför Västergötland, i den stora världen, utanför Hjo funkar det nog rätt bra att heta Blair :)
Vi har haft kräksjuka och dunderförkylning under jul, vi har varit isolerade i flera dagar och jag undrar om vi någonsin träffar vanliga människor igen... Förmodligen kommer det dröja innan vi träffar på en Blair...Jag får väl ta på mig skulden om nästa generation blir mer inskränkt.

Jag hoppas att ni som hittar hit haft en bra jul och så vill jag passa på att önska er ett:
GOTT NYTT ÅR!

Ny start för femtioelfte gången...

Jag har länge tänkt på min blogg och hemsida och haft lite dåligt samvete, de uppdateras inte så ofta som jag vill och skulle kunna ha ett betydligt roligare utseende och innehåll. Jag har nyligen köpt en  bärbar dator. Den första i mitt liv,  har inte haft detta innan och vi har ingen läsplatta.... så oerhört efter. MEN skälet till att en sådan nymodighet ;) som bärbardator tillslut fick flytta hem till oss var att jag vill underlätta mina möjligheter att blogga, och lättare kunna tvinga på världen MITT budskap... Mohahah (alla drömmer väl om att få bli diktator i ett eget rike?)

Alla drömmer väl om att bli diktator i eget rike?!

 Känner dock en liten vånda över att om jag blir duktigare på att blogga kommer också jag bli duktigare på att släppa på mitt privatliv. Jag sitter ju inte framför drejskivan så mycket att att det skulle bli roliga inlägg om detta flera gånger i veckan och frågan är hur kul det blir tillslut.... Att skriva spännande och intressanta inlägg samtidigt som jag behåller min integritet kommer vara en utmaning. Jag vill inte heller ge bilden av en perfekt superkvinna som orkar vara duktig mamma, lycklig sambo, ambitiös arbetare, konstnär, keramiker och bra väninna....allt på samma gång. Jag vill nog ge en ärligare bild än så, men inte för privat... svårt!  
Ibland kan jag känna när jag är på andra bloggar eller i socialamedier att bilden av det lyckade livet är väldigt viktig att förmedla.
 Å andra sidan ser jag detta som en reklamplats för min keramik så...... i de mest perfekta hemmen finns det en liten skål eller lyckta av mig ;)

Rimfrost, stjärnor och förväntningar.

 Det jag drömmer om i kväll är dock detta, rimfrost, stjärnklara nätter och det där pirret som kommer när jag får börja gå "all in" på advent och jul.

Smyckesfat på höjd

 Det skulle ju bli ett kakfat men när jag gjort klart det och insett hur lite jag bakar så passar det bättre som smyckesfat. Det har har dröjt med fotograferingen eftersom det inte varit helt lätt att fota av. Att få ett tredimensionellt uttryck ner till två dimensionellt är svårt. Jag tycker alltid det är svårt att fånga keramik på bild, man måste alltid gissa sig till en sida som man inte kan få med på ett foto... Jag vill ju visa de söta fötterna samtidigt som blommorna i fatet skall synas och så vill jag att ni skall få se kontrasterna mellan det svartbrända mot glänsande pärlor och den rostiga trasiga cykeltutan på toppen där stora ringar passar perfekt.  Svårt, så det får bli två foton för att få med allt jag vill visa.

Faten liknar varandra i formen och har gemensamma liknande blommor, men de har legat på olika ställen i lådan under bränningen och fått olika mycket syre, så därför skiftar de i färgen.  Minns ni hur de såg ut precis efter bränningen: Klicka här!

Socialanätverk

Jag finns nu även på Instagram, Emma Davidsson söker ni efter. Kommer förmodligen använda det till att fota av saker som inspirerar mig. Och de hade roliga verktyg för att göra foton finare.
<3

Emma revolution/provokation

 Jag har ett uttryck som jag kallar Emmarevolution/Emmaprovokation. Det är när man lite lågmält, försiktigt provocerar omgivningen utan att de egentligen inte uppfattat att det är en provokation. Exempel är att jag sätter mig bredvid någon på bussen som lagt sin väska på sätet, jag vänder alla streckkoder på rätt håll och gör en bra ergonomisk-rad för kassörskan om det står någon och stressar mig bakom i affären. Små markeringar som en hämnd för att jag irriterar mig på något. Ibland låter jag barnen hoppa på alla markeringarna på övergångsstället om jag känner mig stressad av bilisterna. Mycket, mycket elakt, jag vet ;)

Jag insåg för några dagar sedan att mina knubbiga, sönderdrejade prinsessor och riddare är en Emmaprovokation mot allt det perfekta, fina, vita fulländade som jag ofta ser i inredningstidningar, på bloggar och i annonser. De perfekta vita hemmen skulle må bra av att ställa fram en ful liten prinsessa med kronan på sned och komma till insikt att det är skavanker och våra olikheter som gör människor spännande.

Frökapslar

Det är inte inspiration jag saknar, det är tid och energi. Men jag börjar nu kravla mig tillbaka upp till ytan. Ibland måste man krypa ihop, samla sin energi innåt för att kunna växa....Som en frökapsel, som en rest efter blomning, som samlar ihop sin energi och väntar på nästa vår.
Jag hoppas att jag nu är på väg uppåt genom den mörka jorden.
<3

Bilder från bränningen

Jag bär mycket, ser stark ut och jobbar hårt ;)

Det måste vara urtidsmänniskan som bor inuti som blir så harmonisk och lycklig av att elda en hel dag och sedan gräva fram saker dagen efter.   LYCKA!

 

Alvas drake gillade elden och blev väldigt fin.

Allt skall undersökas och analyseras <3

Tuvas fina skålar med hjärtan i och på

Vi har även haft en intensiv diskussion om den halm som är i lådan blir snygg när den blivit svart. Jag tycker det :)